Den chevalereska Alexander Wiberg

Hur startar ett djupt och nästan maniskt intresse? Och vad driver en vetgirig att fortsätta läsa, fråga och testa? Här är mitt försök till att förklara något oförklarligt, som varför vissa ämnen får ditt hjärta att banka lite extra. Och vad som egentligen är grunden i Chevaleresk. 

Ja ni, hur började allt det här, och vad är egentligen relevansen i detta? Om vi börjar med den betydligt enklare frågan “början” så finns egentligen inget tydligt svar. Intressen växer fram successivt och där de flesta troligen stannar vid en sund nivå så är undertecknad alltid ute på en omedveten expedition. Det är först när andra påtalar orimligheten i djupdykningen och bredden av intressen reflektionen kommer in. Kläder, skor, NHL, NFL, snooker, golf, tennis, whisky, ciklider, träd (!), fantasy, film och serier (kanske har hängt lite för mycket på IMDB), Italien, USA, kartor, beteenden, statistik, musik, mytologi och en del annat ger onekligen underlag att skriva. Just skriva, eller snarare att uttrycka sig, har varit en följeslagare genom livet, liksom att samla på saker. Och i samlandet fördes statistik, statistik som fastnade. Jag kan tyvärr återge NHL:s poängliga för säsongen 92/93 och även noldoralvernas släktträd från den utmärkta Silmarillion av J.R.R. Tolkien. Är det normalt?

Chevaleresk då? 2013 skapades chevaleresk.se i syfte att skriva om och dokumentera alla dessa intressen. En något mer selektiv process (men inte mycket) gällande ämnena än de ovan beskrivna applicerades innan publicering och plötsligt fanns en vacker liten hemsida med ungefär två läsare i veckan. Dock var läsarantalet irrelevant eftersom skrivandet var för min egen skull. På samma sätt resonerar jag kring hur jag klär mig och vad jag väljer att lägga min tid på. Det är i stort sett aldrig kopplat till yttre bekräftelse eftersom inre motivation är utan lögn och gissningsvis skapar ett bättre resultat. Pretentiöst möjligtvis, och så kanske omgivningen uppfattar mig och mitt uttryckssätt, men det är också ovidkommande.

Den mest ställda frågan gällande Chevaleresk var “vad är din tanke med Chevaleresk, vart ska det leda”? En typisk fråga. Vi behöver kategorisera och valla in saker men ett självklart svar fanns aldrig och jag blev ofta irriterad när frågan dök upp. Nu vet vi ju vad den ledde till vilket ofta känns overkligt och alldeles för stort, men samtidigt alldeles förträffligt ändå!

Relevansen då? Det är inte upp till mig att bedöma. Om folk tittar på programmet och finner det underhållande är väl antagligen ett tecken på relevans och existensberättigande, liksom om några läser dessa rader. Jag vet bara att jag har ett jobb jag aldrig någonsin kommer att ha igen: programledare för vårt eget TV-program som i stort sett handlar om mina intressen. Jag är ju bara en civilekonom från Huskvarna, vad hände egentligen? Tacksam och ödmjuk, i alla fall när kameran inte är på!

Av Alexander Wiberg