Chevaleresk

Chevaleresk

Chevaleresk

En till King Sites webbplats

Måns fem fina restips

 |  Publicerad 2018-07-15 12:29  |  Lästid: 2 minuter

 För många är flygresan en plåga. Skrikande barn. Bankandet på din stolsrygg. Den korpulente stolsgrannen vars armar tar upp halva din plats. Detta kan vi tyvärr inte råda bot på. Det vi däremot kan göra är att erbjuda fem enkla restips som gör din flygresa till en mer bekväm upplevelse.

1. Seatguru.com

Slå in ditt flightnummer och avresedag och Seatguru visar flygplanstyp och seatmap för just ditt flyg – Nödutgångar, toaletter, stolar med sämre fällbarhet samt stolar med bättre benutrymme.

2. Samla poäng

Många undviker flygbolagens bonusprogram i tron att de inte reser tillräckligt. Nuförtiden erbjuder dock många bolag loungetillgång och fast track redan på lägre nivåer, ex SAS under semestermånaderna.

3. Priority Pass

Ett kort som ger dig tillgång till tusentals lounger världen över, oavsett vilket bolag du reser med. Många av dessa erbjuder både mat, dryck, sängplats och gratis wifi. Perfekt för långresor. De flesta svenska banker har idag avtal med PP och erbjuder detta som en förmån om du använder deras kreditkort, ex. Handelsbanken Platinum.

4. Undvik passkontrolls-kö

Hur många gånger har man inte pustat ut efter landning, gått på första bästa toalett när man stigit av, bara för att hamna i en kö som tar längre tid än själva resan?

Lär dig detta nu – Om du är på väg till ett land utanför Schengen, välj en plats långt fram i planet och kissa innan landning. Visst, risken finns fortfarande för kö men du slipper i alla fall hamna med 200 medresenärer framför dig.

5. Få en extra plats mellan dig och ditt sällskap

Reser du med sällskap? Välj då A+C eller D+F när du seatar och låt mittenstolen vara obokad. Mittenplatserna bokas alltid sist och chansen att någon tar den är minimal om inte flyget är fullt. Skulle olyckan vara framme och detta faktiskt sker frågar du bara snällt om den personen skulle kunna ta någon av de yttre platserna istället så du och ditt sällskap får sitta tillsammans. Denna person svarar då ja om hen inte är från vettet.

Foto: Shutterstock

Vi hoppas att dessa fem, enkla restips kan göra nästkommande flight mer behaglig.

Dela på Facebook
Tweeta

Därför klär sig Wimbledon-spelarna alltid i vitt

 |  Publicerad 2018-07-10 17:10  |  Lästid: 4 minuter

Roger Federer jagar sin nittonde Grand Slam-titel på Wimbledon i år. Som vanligt och liksom alla andra gjorde han det i helvita kläder vilket är Wimbledons klädkod. Vi har tagit reda på varför och hur denna klädpolicy har förändrats genom åren.

Wimbledon är den mest klassiska av de fyra Grand Slam-turneringarna och också den äldsta. Man kan även okontroversiellt hävda att det är den mest prestigefulla. Faktum är att det är världens äldsta tennisturneringen alla kategorier och sedan 1877 har den spelats utomhus på gräset på All-England Club. Turneringens färger är mörkgrönt och lila men spelarna har sedan slutet 1800-talet burit helvitt. Varför?

När tennisen började spridas i överklassen i England var det huvudsakligen en social sport med vackra och kanske något opraktiska kläder. För att då förhindra synliga svettfläckar (tar emot att skriva det ordet) började man spela i helvitt som i motsats till mörkare toner döljer detta väl. Det ansågs ofint med svett helt enkelt, särskilt på kvinnor. Den helvita klädkoden började då appliceras i Wimbledon. Även US Open hade denna regel men den togs bort 1972, ett tecken på samtida tolerans och mindre strikta traditioner. Wimbledon har gått motsatt väg senaste åren.

Wimbledon under 1910-talet spelades i långbyxa och hellång kjol. Foto: Shutterstock

På 70- och 80-talen var Wimbledons officiella ställningstagande färgmässigt att kläderna skulle vara i huvudsak vita. Det innebar att nyanser av andra färger var tillåtna, framförallt i ränder och kragar. Märk väl, vitt var fortfarande den mest använda färgen i dåtidens tennisvärld så det skiljde inte så mycket mellan de olika turneringarna. Alla tycktes inte uppskatta den strikta klädkoden i Wimbledon, fortfarande spekuleras det i att Agassi struntade i att spela Wimbledon tidigt i karriären eftersom han inte kunde använda sina ökända jeansshorts. När han väl ställde upp 1991 var farhågan att han skulle ställa upp i dem ändå. När han väl kom ut på gräset var han klädd i helvitt från topp till tå, till och med glasögonbågen var vit!

Andre Agassi i Wimbledon 1991.

Björn Borgs klassiska Fila-outfit från Wimbledon 1980 hade inte varit tillåten i dag.

Inte heller Boris Beckers från sent 80-tal.

 

Strikt på ny nivå

1995 så valde turneringen att bli än mer strikt då man valde att ändra klädkoden till ”nästan helt i vitt”. Detta omöjliggjorde vissa mönster och färger på bandanas och kepsar. Till exempel uppstod en kontroversiell situation med Federers skor 2013. Som regerande mästare spelade han i Nikeskor med orange sula och orange swoosh på kläderna vilket inte uppskattades av Wimbledon. Han klarade sig undan sportslig bestraffning men till nästa omgång var sulan ändrad till vit. Federer, som ändå får anses som en purist och traditionalist i många av sportens avseenden, sade då att ”jag tycker att det är för strikt”.

Nästkommande år, 2014, svarade Wimbledon genom att utfärda ett manifest med 10 punkter vilket alla spelare var tvungna att förhålla sig till. Återigen valde de att bli än mer konservativa. Fyra av dem berörde klädkoden och var enligt följande:

  • Vitt inkluderar inte benvitt eller gräddfärgad
  • Det får endast vara en enda rand med annan färg ej bredare än en centimeter
  • Alla färgade underkläder som antingen är eller kan vara synliga under spel (inklusive på grund av svettning) ”är inte tillåtna
  • Tävlande måste klä sig i lämplig tennis klädsel som är nästan helt vit och detta gäller från den punkt som spelaren går in i anslutning till banan (klädtillverkarnas logotyper är undantagna)

Det sistnämnda fick kanadensiskan Eugenie Bouchard, finalist i singeln 2014, erfara 2015. I första omgången bar hon en svart sport-bh vilket domaren uppmärksamma och ringde tävlingsdirektören under pågående match! Det blev inte heller denna gång någon sportslig konsekvens (dock förlorade Bouchard matchen) men Wimbledon fick mycket kritik för denna strikta tolkning.

Tim Henman spelade under 2000-talets början i en outfit från Adidas med en rand som idag hade varit otillåten.

Federers ökända Nikeskor som matchen efter hade ändrats till vit sula.

Federer under Wimbledon 2009. Denna outfit hade klarat reglerna då guldranden är centimetertjock.

Sammanfattningsvis så blir Wimbledon allt striktare, kanske i linje med britternas samtida föreställning om omvärlden i stort (Brexit). Vi på Chevaleresk är kluvna. Medan vi uppskattar traditioner (som inte är makalöst bisarra) så kan man kanske lätta lite på trycket. En orange sula eller svart bh under en vit klänning känns inte alltför omskakande. Men det är inte helt enkelt att argumentera med konservativa britter i allmänhet eller världens äldsta och mest prestigefulla turnering i synnerhet. Vad väntar härnäst? Återgång till vita bollar? En millimetertjock rand? Vitt skall det vara, det tillhör, men en liten rand eller två i guld är alltid trevligt tycker vi!

Text: Alexander Wiberg.
Foto: Shutterstock, Nike Tennis

Dela på Facebook
Tweeta

Experten tipsar: Här är sommarens bästa roséviner

 |  Publicerad 2018-06-25 11:50  |  Lästid: 4 minuter

Sommartider är rosétider, det är sedan gammalt. För att få fram sommarens bästa roséviner behövde vi lite hjälp, det skall erkännas. Man kan inte vara expert på allt (men nästan), trovärdighet går först. En som däremot är expert är Johan ”Lagge” Lagergren, mannen som vann sommelier-SM endast 26 år gammal.

 

För inte alltför längesedan ville vi i Sverige ha mörkare roséviner med saftliknande känsla. Lyckligtvis insåg vi att det är trams. Ge oss ett torrare, ett mer balanserat rosé där friskheten kommer i centrum. Detta är också någonting som Johan ”Lagge” Lagergren förespråkar, och han borde veta. För 10 år sedan vann han som yngste person i Sverige någonsin sommelier-SM. Då har man liksom smak- och doftsinne på en annan nivå än vi. Idag arbetar han dels som sommelier, dels med den egna vinimportsfirman Fine Wine Service där han erbjuder sin kunskap för att man som kund skall få hem de allra bästa vinerna.

Efter en diskussion, eller mer korrekt, en frågestund, över en kvällsrunda golf med Lagge fick vi mer klarhet i hur han tänker, och därmed hur man bör tänka, kring kvalitativa roséviner.

”För mig så är de bleka, lätt rosafärgade vinerna från Côte de Provence de viner som har bäst struktur och balans. De bästa vinerna är gjorda på druvan grenache och ju större andel av druvan i vinet desto bättre. Lokala vinproducenter säger att ett rosé från Côte de Provence som inte innehåller mer än 50% grenache går bort. För mig stämmer det då de bästa vinerna i mitt tycke innehåller uteslutande Grenache eller stora delar av druvan. Grenache ger vinerna fruktstruktur med elegans och ett mycket friskt och balanserat avslut. Den korta macerationen av druvans skal ger vinet den specifikt lätt rosa färgen och ett uns av strävhet. Det perfekta valet till varma sommardagar och nätter.”

Druvan Grenache noir, eller bara Grenache, kommer ursprungligen från Spanien. Foto: Istock

Johan ”Lagge” Lagergrens favoritviner kommer från Provence. Foto: Istock

Vidare frågade vi Lagge vilka sorter som är sommarens bästa roséviner. Vi medger att vi flertalet gånger stått framför roséhyllan eller letat i beställningssortimentet och känt oss osäkra, och därför tog vi tacksamt emot konkreta tips:

Det här tre är mina favoriter och ett måste till sommarens varma dagar. Som med alla viner så är det värt att gå upp lite i prisklass och gällande roséviner får du mycket mer kvalité för bara lite mer pengar

By Ott

Foto: Systembolaget

Producent: Domaine Ott
Årgång: 2017
Druvor: 70% grenache, 20% cinsault, 10% syrah
ABV: 13%
Pris: 159:-
Doft: Fruktig doft med inslag av jordgubbar, lavendel, persika och blodapelsin

By Ott är ett nytt vin från superproducenten Domaine Ott som länge producerat lätt fatlagrade roséviner som i min mening inte varit värda sitt höga pris. Men By Ott, som är ett lätt elegant rosé med mycket persikofrukt, gör vinet till en stor favorit och ett vin som speglar ursprunget och dess kvalité och tradition.”

Whispering Angel

Foto: Systembolaget

Producent: Chateau D`Esclans
Årgång: 2017
Druvor: Grenache, rolle och cinsault
ABV: 13%
Pris: 169:-
Doft: Bärig, nyanserad doft med inslag av smultron, örter, mineral, hallon och citrus

Whispering Angel från Château d´Esclans är ett lite mer kommersiellt vin som är mycket populärt i USA. Vinet görs på det gamla Swedish Match i Provence som köptes av Sacha Lichine efter han sålt de två slott han växte upp på i Bordeaux. Även om vinet görs i stora kvantiteter och mycket av druvorna köps in av odlare så är kvaliteten mycket hög och vinerna är mycket balanserade och friska. 

Rose et Or

Foto: Systembolaget

Producent: Château Minuty
Årgång: 2017
Druvor: Grenache och tibouren
ABV: 12,5%
Pris: 219:-
Doft: Intensiv friskhet med mycket frukt, särskilt persika

Rose et Or från fantastiska Château Minuty är det absolut bästa vinet för mig. Familjen Matton driver familjeegendomen strax utanför St Tropez där de producerar dessa fantastiska viner som för mig är måttstocken för ett klassiskt rosévin från Provence. Rose et Or som är deras prestigevin görs nästan uteslutande på Grenache som ger vinet fantastisk balans och full av solmogen persika i smak och doft.

Vi tackar Lagge så mycket och hoppas på att detta framgent blir ett vanligt förekommande inslag på chevaleresk.se. Nu skall sommarens bästa roséviner inhandlas och inmundigas!

 

Text: Alexander Wiberg

 

Dela på Facebook
Tweeta

Wiberg recenserar: Loafers från Morjas

 |  Publicerad 2018-06-25 10:51  |  Lästid: 4 minuter

Förra året blev jag introducerad till en ny skotillverkare från Sverige vid namn Morjas med produktion i Spanien. Skorna är randsydda och företaget kan erbjuda en attraktiv prisbild tack vare att de skippat mellanhänder helt. Igår damp det första paret ner i brevlådan och självklart tog vi ut dem på en liten promenad i solskenet.

 

Grundaren till Morjas heter Henrik Berg vilken växte upp i södra Spanien. Enligt egen utsago föddes där fascinationen till hantverk och skor. Skapandet av skorna tycks ha ett nostalgiskt värde då de ämnar fånga in minnen från barndomen inbäddade i doft av citron där just loafern stod i centrum. Eftersom jag själv är en nostalgijagare fann jag berättelsen inspirerande men framförallt var det självklart skon och priset som gjorde att jag utforskade mer.

Tanken med skorna är att de skall kombinera traditionella tillverkningsmetoder från Spanien med skandinavisk twist i designen. Skorna är som ovan nämnt randsydda med lädersula och gjorda för hand i en fabrik i Spanien med skinn och mocka av god kvalitet. Ambitionen är att förändra lyxskosegmentet genom att kunna erbjuda högkvalitativa skor till en bråkdel av priset via att man skippar påslag från importörer, distributörer och återförsäljare.

Om man är gravt skointresserad som undertecknad blir detta genast intressant. Problematiken som skosamlare (för de flesta) är att det ofta skenar iväg rent ekonomiskt och man vill ibland, kanske alltid, maximera värdet i det man köper. Dessutom vill man bara ha fler skor, sådan är skodrogen. När jag då kikade in på Morjas hemsida och hittade deras penny loafer Arrebol kändes det därför rätt givet att testa.

Till saken hör att jag sedan ett tag varit på jakt efter en penny loafer i oxblod men inte lyckats hitta en som kändes köpvärd. Senaste tiden har min smak även förändrats något där jag blivit mer inne på rundare läster på loafers och Morjas signaturläst 001 med mediumbredd och rund tå tilltalade mig mycket. Dessutom är det kalvgrainskinn vilket upplevs, och ofta är, mer robust, vilket i kombinationen med loaferns nätta natur skapar en intressant dynamik.

Generellt sett köper jag inte skor på nätet innan jag vet hur skon upplevs eller vilken storlek jag skall ha, men jag litade på att min vanliga 7,5 skulle passa. Det nervösa ögonblicket när skorna provades igår blåste snabbt förbi, storleken var perfekt. Dags att gå ut och promenera!

 

Testkörningen

Jag slog en pling till Michael, vår informella fotograf, och vi vandrade runt en timme på Kungsholmen i Stockholm för att ta några bilder och skaffa mig ett omdöme kring skon. Det som förvånade mig mest, och samtidigt gladde mig, var att skorna inte upplevdes så hårda. Min erfarenhet av spanska skor är annars att de initialt kan vara mycket hårda för att sedan ge med sig successivt. Här kändes det ganska mjukt redan från början. En annan positiv sak var att jag som plattfotad upplevde en trivsam mjukhet, dämpning och följsamhet i sulan. När en lädersula är välkonstruerad är de nämligen ofta mycket behagliga att gå i – mer flexibla än gummisulan – och här överträffade de mina förväntningar. Djupet i skinnet är dessutom imponerande och i solljuset lyser de verkligen upp.

  

Sammanfattningsvis så är jag positivt överraskad över skon. Det jämförelsevis låga priset för en randsydd sko gjorde att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig men den levererade. Eftersom jag nu vet hur kvaliteten är samt att den är true-to-size kan jag tryggt rikta in mig på nästa par.

Text: Alexander Wiberg
Foto: 
@metropolis/morjas.com

Dela på Facebook
Tweeta

Så gör du din egen midsommarsnaps

 |  Publicerad 2018-06-18 10:41  |  Lästid: 3 minuter

Midsommar och snaps går hand i hand, det må vi säga. Den kan vara svalkande under de varmaste midsomrarna (nåja, de är väl ganska få) eller värmande när regnet smattrar mot rutorna (som vanligt). Det är inte alls svårt att göra sin egen snaps. Det går fort och det är ofta roligare att dricka den istället för en köpt. Vi har tagit fram våra fem favoritrecept så att du kan göra din egen midsommarsnaps!

 

1. Flädersnaps

Det här behöver du:

  • fem fina blommor från fläderträdet, färska eller torkade (förväxla ej med den giftiga druvfläderna vilken har röda bär och mer ovalformade blommor, äkta fläder har svarta bär och platta, stora blommor)
  • en flaska Brännvin Special
  • 1 tsk socker

Gör såhär:

  1. Plocka fina fläderblommor. Bäst är de i slutet av juni. Du kan hänga dem upp och ner i snören och torka till senare.
  2. Lägg fläderblommorna i en glasburk, flaska eller liknande (du kan såklart hälla ut lite av brännvinet i flaskan och toppa med flädern)
  3. Häll på halva flaskan brännvin special så att det täcker och förslut.
  4. Låt fläderessensen stå och dra 3 dagar. Vänd då och då. Fläderessensen ska få en gul färg och stor doft och smak av flädern.
  5. Ta upp eller sila bort fläderblommorna.
  6. Fläderessensen späder du sedan med brännvin eller vodka till önskad smak, förslagsvis med resterande brännvin.

 

2. Limesnaps

Det här behöver du:

Gör såhär: 

Riv av det gröna skalet från en limefrukt. Undvik det bittra, vita lagret. Stoppa skalet i en flaska vodka och låt det stå och dra en eftermiddag. Smaka av med några droppar honung eller sirap om du saknar sötma och limesaft om du vill ha mer syra. Sila bort skalet i ett kaffefilter.

3. Dill- och koriandersnaps

Det här behöver du:

  • 0,5 dl hela korianderfrön
  • 1 st sockerbit
  • En flaska Renat
  • Ca 50 g dill

Gör såhär: 

  1. Stöt korianderfröna lätt i en mortel. Lägg i en glasburk med sockerbiten, häll på 3 deciliter av brännvinet. Sätt på ett lock och låt dra i minst tre dygn, gärna fyra. Vänd och rotera burken ett par gånger per dag.
  2. Sila genom ett kaffefilter ner i en ren flaska.
  3. Bryt dillkvistarna och lägg i en bunke. Slå på resterande (4 deciliter) brännvin, täck över och låt dra i 12 timmar. Sila genom kaffefilter.
  4. Häll ihop de båda extrakten.
  5. Servera kylskåpskallt.

 

4. Smultronsnaps

Det här behöver du:

  • en halv flaska (0,7 dl) smultron
  • ett svagare brännvin, exempelvis Brännvin Special
  • eventuellt några nypor florsocker

Gör såhär: 

  1. Plocka och rensa smultronen och fyll drygt en halv flaska. Fyll upp med en svag brännvinssort (till exempel Brännvin Special). Till smultronets mjuka smak vill man inte ha en spritsort som bränner i halsen. Den ska snarare harmoniera med det mjuka och söta i bären.
  2. Låt flaskan stå i rumstemperatur tills snapsen fått fin färg. Smaka eventuellt av med några nypor florsocker.
  3. Sila och låt snapsen klarna på ny flaska till den bildat bottensats.
  4. Tappa om snapsen och undvik att bottensatsen följer med.
  5. Förvara mörkt tills det att flaskan isas för servering.

 

5. Ingefära- och citronsnaps

Det här behöver du:

  • 70 cl valfritt okryddat brännvin
  • 2 citroner
  • 4 rosmarinkvistar

Gör såhär: 

Skala av det yttersta av citronenernas skal. Häll brännvin i en flaska eller karaff och lägg ner citronskal ihop med rosmarinkvistarna. Förvara i rumstemperatur i ett dygn. Kyl ner snapsen och servera 1-2 dagar senare.

Vi hoppas att du nu har förutsättningarna för att göra din egen midsommarsnaps!

Källor: alltommat.se, icakuriren.se, ica.se, mittkok.expressen.se, receptfavoriter.se

 

Text: Alexander Wiberg
Foto: Icakuriren

Dela på Facebook
Tweeta

Midsommarklädsel för regnet, landet och solen

 |  Publicerad 2018-06-18 10:37  |  Lästid: 2 minuter

Vi är ofta väderfokuserade till midsommar, det är ingen hemlighet. Det är heller ingen hemlighet att vi få gånger blir så besvikna över regn. Vi hoppas såklart på sol men om regnet blir ett faktum presenterar vi nedan en stilfull midsommarklädsel i vätan. Och även en till solen. Och en till landet också, det oömma alternativet.

 

Regnet

Vi börjar med det tråkiga som självklart är regnet. För att göra det lekfullt valde vi att hylla den svenska midsommaren genom att hålla tonerna i vitt, gult och blått. Såvida du inte vill ha gummistövlar är galoscherna det enda vettiga alternativet för att skydda dina lädersulor från vätan. Vi valde ett par himmelsblå från Swims. Jeansen är ljust tvättade med regular fit från självaste HM! Vi har dem själva och de håller passform och kvalitet förvånansvärt bra. Få plagg är lika lediga och somriga som den kritvita popoverskjortan, här med fullspreadkrage från nomanwalksalone.com. Till sist har vi den klassiskt gula regnrocken a lá Paddington, i detta fall från Rains.

 

Landet

Det är kanske lite hemskt att säga, men man blir lätt smutsig på landet och man behöver lite stryktåligare och mindre ömma kläder. Dock behöver man inte tappa stilen för det. Vi valde ut både en skjorta från Aspesi och ett par chinos från Incotex i chambraymaterial. Följsamt, mjukt och relativt tåligt. Över detta har vi valt ett av våra absoluta favoritplagg, nämligen skjortjackan, eller the overshirt. Här från A Day’s March i färgen Tatooine (underbart namn) som är ljust khakigrön. Herringbonemönstrad i tålig twill. Håll den uppknäppt, kavla upp ärmarna och låt slipsen i shantung (vildsilke med ojämn yta) från Drake’sfladdra fritt. Plocka upp det gröna i slipsen med gröna mockasneakers (mocka är tåligare än många tror) från italienska Buttero. Slipsens blå rand tas upp i chinosbyxorna.

 

Solen

Nu till det vi hoppas på, solen. Ett par benvita chinos i linne- och bomullsblandning från Suitsupply utgör basen, sedan är det mer eller mindre tone-in-tone. Från Suitsupply kommer också kavajen i modell Hudson som har handpåsydd neapolitansk axel (spalla camicia) och en stilig ruta. Kikar man närmare på de olika blå nyanserna i kavajen hittar man både den indigoblå som finns i skjortpikén från La Chemise som vi valt, liksom den mer marina blå som hittas i den makalöst vackra butterfly loafern från New & Lingwood som pryder munderingen nedtill. Avsluta med en lekfull lapel pin till kavajslaget i marinblått från neckwear.se.

 

Text: Alexander Wiberg

Dela på Facebook
Tweeta

Den chevalereska guiden till en lyckad whiskyprovning

 |  Publicerad 2018-05-29 16:51  |  Lästid: 7 minuter

Jag får ibland frågan kring hur jag tänker kring en whiskyprovning och faktum är att jag aldrig riktigt tänkt efter då det har kommit ganska naturligt. Nu, efter liten rannsakning, har jag tagit fram ett antal tips som kan få provningen att bli spännande, givande och rolig.

 

Steg 1 – Utrustningen

Var ska man då börja? Med utrustningen. Har du inte rätt tillbehör kan du lika gärna vaska provningen, och med tillbehör menar jag framförallt glaset. Har du inte rätt glas blir det en ingen utbildande eller rolig upplevelse. Vad är då rätt glas? Någon form av whiskyprovarglas, se vår tidigare artikel där vi testat olika whiskyglas. Detta eftersom du kommer doften mycket närmare. Allra roligast blir det om varje person har ett glas per whisky man skall prova då du enkelt kan jämföra doft från glas till glas. Här kan du köpa finfina provningsglas till ett bra pris. Det ger dessutom en lite lyxigare känsla att ha många glas. Det fungerar med ett eller två glas också på exempelvis fem whiskysorter, men då behöver man skölja ur emellan och förlorar lite av det jämförande doftperspektivet.

Tre sorters utmärkta provningsglas, från överst till underst Glencairn, portoglaset och sherrycopitan. Foto: whiskyfun.com

Man behöver inte skaffa en dosör förutom om man är många personer och whiskyn skall räcka till alla, då kan det vara skönt att veta hur mycket man häller upp per glas. Om du skaffar en, köp en tvåcentiliters. Det är ett bra mått att prova. Yrseln lär komma, men inte likafullt som vid en trea.

Doserare. Finns att införskaffa på whiskyshopen.com

Du behöver också en liten och vacker kanna vatten. Varför vacker? Bara för att. Se till att den är enkel att hälla ur så du inte överdoserar med vatten. Annars funkar det med en liten sked och ett glas också. Om man ska vara extra noggrann så alla får samma upplevelse vid vattning är pipett naturligtvis det bästa alternativet. Måtta försiktigt, det vill säga.

Ett annat värdefullt tips är att brygga lite kaffe samtidigt. Kaffe är en utmärkt gomrensare, mycket bättre än vatten, och samtidigt håller du dig pigg. Dessutom passar ju kaffe till många typer av whisky, särskilt söta, sherrylagrade sorter.

Foto: Sprinkles and Sprouts.

 

Steg 2 – Whiskyn

Alla de provningar jag hållit har haft någon form av röd tråd, undantaget är om jag provar flera sorter själv i nyfiket syfte. Den röda tråden kan vara vag eller stark, men ett givet tema är lättare att följa med i och man förlorar inte intresset längs vägen.

Vad kan då ett tema vara? Här finns en uppsjö av uppslag, t.ex. kan det vara en vertikalprovning från ett destilleri. På så sätt lär man känna en whiskys karaktär på djupet. Det kan även vara hur lagringen påverkar spriten. Flera destillerier erbjuder whisky med ungefär samma lagringstid och alkoholstyrka men helt olika typer av lagringar. Alltså är grunden densamma men resultatet blir helt annorlunda. Ett annat kul tema är att hitta whiskysorter som påminner om hur whisky smakade förr. Det har hänt otroligt mycket de senaste åren och drycken blir tyvärr, rent generellt, mer platt och teknisk, därför kan det vara intressant att gå back to basics.

Balvenie Single Barrel, överst first fill bourbon och underst sherry cask. Båda är buteljerade vid 47,8% och har spenderat hela sin tid i ett enda fat, det ena med sherry och det andra med bourbon. Ett utmärkt sätt att ta reda på hur ektyp påverkar spriten. Foto: thewhiskyexchange.com

Klassiska teman är också olika sorter av samma typ av lagring, ett särskilt årtal eller decennium, olika regioner eller olika sorters whisky. Så länge man hittar en tråd blir det ofta kul som sagt.

Det kan tyckas dyrt att ha en whiskyprovning. Allt är ju relativt men för att göra det mer prisvänligt är det såklart bra, och samtidigt kul, att vara många. Om man bara är ett litet gäng rekommenderar jag varmt att leta samples, d.v.s. småflaskor med 3 eller 6cl. Finns rikligt att välja på både här och här.

Vackra samples från Master of Malt.

Ibland kan man välja att hälla upp all whisky i förväg. Det kan vara bra om man dels vill se till att alla får lika mycket, dels för att whisky ofta mår bra av att andas i ca femton minuter. Kan ju också vara roligt såklart att hälla upp precis vid intagning för att se hur whiskyn förändras vid luftkontakt.

Steg 3 – Provningen

Till att börja med blir det en större upplevelse för de flesta om någon person är åtminstone lite påläst eller kunnig i ämnet. Jag har förmånen att vara bevandrad i ämnet och klarar av de flest frågor, för frågor uppkommer om engagemanget finns. Men det behöver inte vara så nördigt som mina kunskaper, läs på lite innan om vad ni skall dricka så kommer man närmare drycken.

 

Antal sorter och ordningen

Nu till tiotusenkronorsfrågan: i vilken ordning ska man prova whiskyn och hur många sorter ska man prova? Jag tycker 4-6 sorter, fem är optimalt enligt mig. Det blir inte för lite och du hinner inte tröttna. Den andra frågan är svårare. Det bygger mycket på kunskap och erfarenhet, men några riktlinjer finns:

  • Om de flesta sorter har liknande alkoholhalt, börja med de yngre. En äldre whisky är ofta mer komplex och smakar du på den yngsta sist kan den bli platt. Bättre att höja komplexiteten
  • Om den unga whiskyn är 59,5% och den äldre 42,1%, börja ändå med den äldre. Hög alkoholhalt kan vara rätt bedövande
  • Om du har någon sorts whisky som är mycket rökig, ta den i slutet. Rök tar enligt många över, så bättre att vänta med den.
  • Om du har både bourbon- och sherrylagrat hade jag tagit de sherrylagrade i slutet eftersom de (nu är jag väldigt generell) är lite mäktigare i karaktären.

Är det förvirrande? Förståeligt. Nedan ger jag ett exempel på fem sorter och en adekvat ordning:

  • Lagavulin 16, 43%. Rökig.
  • Aberlour A’bunadh, ca 59%, tung olorososherrylagring.
  • Highland Park 18. Lätt rökig, refillsherrylagring (mestadels)
  • Balvenie Single Barrel 12 years, 47,8%, bourbonlagring
  • Tomatin 1976, 51%, refillsherrylagring

Nu gjorde jag det svårt för mig, men min ordning hade blivit såhär:

  • Balvenie Single Barrel
  • Highland Park 18 år
  • Tomatin 1976
  • Lagavulin 16
  • Aberlour A’bunadh.

Inled med bourbonlagringen. Det är visserligen 5% skillnad i alkoholstyrka på Balvenie och Highland Park, men den skillnaden ”gör mindre skada” än om man inlett med Highland Parks lätta rök och sherry. Tomatin före Lagavulin via att den är så delikat i kontrast till Lagavulins rök, och Aberlour sist då det är en riktigt potent men varm käftsmäll! De här fem sorterna har ju dock ingen röd tråd alls. Lättare att sätta väl avvägd whisky i en bra ordning.

 

Doft, smak, eftersmak och balans

Nu är det dags att dofta. Dofta minst tre gånger vid varje sort. Första gången upptäcker du mest alkohol, andra gånger de tydligare dofterna och vid tredje gången och framåt kan du enklare urskilja nyanser, detta eftersom näsan måste vänja sig vid alkoholen först. Något annat jag märkt genom åren är att det är ännu lättare att urskilja doft efter att man smakat. Ett bra tips här är att inte skrika ut vad man hittar med en gång eftersom man blir påverkad av vad andra hittar. På samma sätt kan det vara bra att undvika att läsa på alltför mycket vad whiskyn ”bör” dofta och smaka. Kolla istället på det i efterhand.

Compass Box har roliga faktablad om sin whisky där man verkligen kan följa dess ursprung. Ju mer man vet om drycken, desto roligare blir det ofta.

Smaka nu. Rulla whiskyn i hela gommen, tungan uppfattar olika smaker på olika ställen. Ju oftare man rullar, desto roligare blir det och ju duktigare blir man. Jag lovar. Om man bara tar en klunk känner man bara eftersmak och då går en tredjedel av nöjet förbi. Till sist, upplev eftersmaken, den kan ibland vara lättare att urskilja än själva smaken. Tunn whisky stannar kvar kortare tid, det säger sig självt.

Om man vill kan man sätta betyg på varje whisky och då är skalan oftast 1-100 indelade i fyra grupper om 25 poäng vardera: doft, smak, eftersmak och balans eller helhetsuttryck. Allt över 85 poäng är enligt mig köpvärd whisky. 90 är inget att tveka på (om inte priset är absurt).

Benromach 10 years. Old school whisky, som att färdas tillbaka till 60-talet. Utmärkt om man vill lära sig hur whisky smakade förr. Skulle jag poängsätta de olika delarna får den 23 i doft, 22 i smak, 21 i eftersmak och 22 i balans. 88 poäng. Köpvärd, var ordet. Foto: thewhiskyexchange.com

 

Tips & trix

Vatten då? Aldrig när det är 46% eller under. Faktum är att jag aldrig tillsätter det om det är under 50% när jag tänker efter. Oftast är det bara vid ca 53-54% och uppåt. Men kul att testa i alla sorter om man vill, bara för att se effekten.

Ta doft- och smaknoteringar om du vill komma ihåg drycken! Det tar ganska lång tid innan du verkligen kommer ihåg karaktären hos en specifik sort. Vill du snabbt återvända för att se om du uppskattade drycken, skriv ner dina tankar.

En sak jag alltid visar vid provning är att rulla whiskyn ett varv i glaset. Luta glaset i 45 graders lutning och dra sakta glaset ett varv. Då kommer du se gardiner i whiskyn, d.v.s. droppar som långsamt rör sig ner mot glaset. Ju smalare dropparna är, desto alkoholstarkare är drycken, och ju långsammare de rinner, desto fetare konsistens har den.

Varva kaffe emellan dryckerna och se om det finns snacks som passar bra till, exempelvis mörk choklad. Var inte heller rädd för att uttrycka det du upplever eller inte upplever. Ofta är det individuellt vad man hittar, även om gemensamma element borde upptäckas. En uppskattad del av provningen jag brukar göra är att allra sist återvända till den första whiskyn man smakat. Om man hittat en bra ordning att prova dem i kan jag lova att man blir förvånad över hur annorlunda den smakar efteråt! Prova själva!

Dela på Facebook
Tweeta

Alexander Wiberg: Här är whiskyn jag bara kan drömma om

 |  Publicerad 2018-05-29 11:24  |  Lästid: 4 minuter

Alla drömmer vi om något. Ju bättre vi mår, desto mer triviala saker drömmer vi om. I mitt fall handlar det ofta om att inneha eller provsmaka olika whiskysorter. Nedan listar jag de fem sorter jag allra helst skulle prova om jag fick välja fritt från världens whiskyförråd. Tyvärr kommer det, högst troligen, stanna vid en dröm.

Sedan mitt whiskyintresse började för drygt tio år sedan har jag längs vägen förvärvat, om jag får säga det själv, stor kunskap kring whiskysorter. Jag är inte så duktig på tekniska tillverkningsprocesser eller hur många kopparpannor ett visst destilleri har, men jag kan mycket om smaker, dofter, olika destilleriers karaktärer samt världens utgåvor. Så blir det lätt när man provar mycket själv samt följer bloggar och nya utgåvor.

Väl inne i den mer avancerade whiskyvärlden har jag under åren har jag märkt att vissa flaskor ses på med högt aktade ögon, flaskor som anses legendariska och oåtkomliga för gemene man. Kanske ligger också däri mystiken och charmen kring dem. Vi har läst om dem flertalet gånger och sett dem vara till salu men det har aldrig varit tillfälle att hugga.

Gemensamt för de fem flaskor jag valt ut på min personliga ”drömlista” är att det är bland de mest aktade destillerierna. Kanske inte så konstigt eftersom nedan flaskor har varit en del i processen att skapa deras rykten. Två av destillerierna är nedlagda medan de andra tre fortfarande tillhör världens främsta. Gemensamt för flaskorna är också att man borde ha försökt köpa dem för åtta-tio år sedan: idag kostar de sanslösa pengar, säkert femtio gånger mer än 2007. Men drömma kan man alltid. Nedan presenteras alltså Wibergs fem drömwhiskies, utan inbördes ordning.

 

Springbank 1969 Signatory Vintage Cask Strength Collection

Typ: Single Malt
Region: Campbeltown
Destillerad: 12/2-1969
Buteljerad: 14/9-2009
Ålder: 40 years
ABV: 54,5%
Utgåva: 356
Lagring: Refill Sherry Butt
Ungefärligt värde: €13.000

Den högst rankade whiskyn alla kategorier på whiskybase.com, whiskyvärldens egen IMDB. Här får alla registrerade medlemmar rösta och de är många. Med 40 år i ett refillsherryfat erbjuder denna Springbank tydligen en komplexitet av sällan skådat slag. Frutkigheten ska vara massiv och eken aldrig dominant.

 

Bowmore 1966 Samaroli Bouquet

Typ: Single Malt
Region: Islay
Destillerad: 1966
Buteljerad: 1984
ABV: 53%
Utgåva: 720
Ungefärligt värde: €30.000

Kanske världens mest legendariska flaska. Italienska Samaroli (från grundaren Silvano Samaroli, 1939-2017) har för den italienska marknaden importerat några av de främsta flaskorna genom tiderna, men ingen mer berömd än denna. Bowmore från 60-talet är superlegendariskt (finns det ordet?) och erbjuder alltid fullkomliga explosioner av tropisk frukt men samtidigt komplexitet med nyanser av rök.

 

Karuizawa 1967 – The Whisky Exchange & La Maison du Whisky

Typ: Single Malt
Region: Japan
Destillerad: 1967
Buteljerad: 24/8-2009
Ålder: 42 years
ABV: 58,4%
Utgåva: 195
Lagring: Sherry Cask
Ungefärligt värde: € 15.000

Den japanska whiskyns kejsarbuteljering. The Whisky Exchange och La Maison du Whisky delade på detta fat från Karuizawa, sherrylagringarnas moder. Vid tidpunkten kunde man köpa en flaska för under 3000kr, vilket man då tyckte var oerhört dyrt. Nu är värdet ca 150 000kr. Och tänk att jag en gång var när att klicka hem en. Smakmässigt ska det vara en myriad av orientaliska och exotiska toner, men även klassiska och tunga sherrytoner. Kolla färgen…

 

Clynelish 1965 by R.W. Duthie & Co, bottled for Corti Brothers, Sacramento, USA

Typ: Single Malt
Region: Highlands
Destillerad: 1965
Buteljerad: 1986
Ålder: 21 years
ABV: 43%
Ungefärligt värde: okänt

Den minst kända av de fem buteljeringarna är från ett av mina tre favoritdestillerier. Clynelish har egenskapen att alltid vara bra, oavsett årgång och lagring, men Clynelish från 60-talet är speciell eftersom det är från gamla Clynelish, det som sedan blev Brora (se nedan). Sådan whisky har aldrig återskapats igen eftersom den har en metallisk och ”farmig” ton tillsammans med alla frukter och kryddor. Samt havet och kolet! Skall tydligen vara själva definitionen av komplex whisky. Förmodligen omöjlig att få tag i, oavsett köpstyrka.

 

Brora 1972 Rare Malts Selection

Typ: Single Malt
Region: Highlands
Destillerad: 1972
Buteljerad: 1995
Ålder: 22 years
ABV: 58,7%
Ungefärligt värde: € 5.000

Brora. Whiskykonnässörernas våta dröm. Clynelish blev som sagt Brora men lades ner 1983 (Clynelish fortsatte men med annan utrustning). Det som gör Brora unik är ovan nämnda farmighet, det erbjuder ett extra lager jag aldrig förr eller senare hittat i whisky. Tyvärr har jag bara provat Brora en endaste gång under en julpokerturnering (åkte ut för jag ville sippa ifred). 1972 är deras mest aktade årgång (som för så många andra) och denna utgåva den kanske största av alla.

 

Text: Alexander Wiberg
Foto: Whiskybase.com/Shutterstock

Dela på Facebook
Tweeta

Roger Federers 10 bästa outfits

 |  Publicerad 2018-05-29 10:14  |  Lästid: 4 minuter

Vi har sedan tidigare avslöjat att Roger Federer är vår favoritidrottare. Även om distansen till idealisering, som sig bör, ökar med åren vågar vi nog påstå att Federer fortfarande är en idol. Nu när Franska Öppna är igång, tyvärr utan Federer för andra året i rad, presenterar vi hans 10 främsta outfits i Grand Slam-sammanhang

Men varför skriver vi det här? Svaret är enkelt: Federer har alltid varit intresserad av kläder och mode och har i tätt samarbete med Nike alltid varit med och framtagit för honom unika Grand Slam-outfits. Vi har naturligtvis koll på dem alla sedan han slog igenom 2003 och nu presenterar vi vår topplista över de snyggaste kiten. Om man generaliserar så har han ofta satsat på färg och form i Australian Open som också kallas ”The Fun Slam”. I Franska Öppna har han klätt sig mer traditionellt med krage på tröjan och djupare färger. Wimbledon är alltid helvitt men tack vare sina framgångar har han ofta lagt till en diskret gulddetalj någonstans. US Open-kläderna har kännetecknats av tyngd och inspiration av NY-natten.

 

Nr 10 – Australian Open 2011 (Ut i semifinal)

Gult är en favoritfärg, gärna i kombination med just charcoal och vitt, och gult skall då helst vara accentfärgen. Federer bockar här av alla kriterier.

 

Nr 9 – US Open 2010 (Ut i semifinal)

I stort sett enda gången vi sett nougatfärgade tenniskläder. Det ljusblå i pikétröjan mot det bruna i shortsen är enligt oss en succé. För att accentuera denna kombination valdes helvita skor och strumpor. Lägg märke till den vita detaljen i kragen. Stiligt!

 

Nr 8 – Roland Garros 2010 (Ut i kvartsfinal)

Här ligger i stort sett allt i detaljerna kring ärmsluten. Det randiga där andas vintage och Paris. Turkos är ju ofta trevligt också.

 

Nr 7 – Australian Open 2014 (Ut i semifinal)

Det kan vara farligt att leka för mycket med färg och mönster men när man hittar de rätta kombinationerna ger mönster ofta en extra dimension. Eller vad sägs om prickiga, ljusgrå shorts till vitt och korallrött?

 

Nr 6 – Wimbledon 2009 (Vinst)

När Federer slog Pete Sampras rekord på 14 Grand Slams gjorde han det i sin favoritturnering Wimbledon. I randigt vitt och guld. No more. No less.

 

Nr 5 – Australian Open 2010 (Vinst)

Som sagt, turkost är ofta trevligt, här i något man skulle kunna beteckna som poolfärg. Det är stilrent, färgglatt och elegant på samma gång. 2010 var inte hans bästa år resultatmässigt, men klädmässigt var det en succé!

 

Nr 4 – Roland Garros 2011 (Final)

Rött och vitt, kanske den mest klassiska idrottskombination som finns, och kanske den allra vackraste. Känns mycket passande att ha just dessa färger i Paris på det röda gruset. Som en liten accentfärg hittar man burgundy. Jackpott.

 

Nr 3 – US Open 2007 (Vinst)

Ok, redaktionen förespråkar kanske inte svart i många lägen, men i vissa lägen är det så rätt. Som här. Federer går ut i NY-natten och vinner sin fjärde raka US Open. I helsvart med små, silvriga stjärnor på skorna. Då gäller det att leverera.

 

Nr 2 – Wimbledon 2014 (Final)

Det finns en anledning till att man måste spela i helvitt på Wimbledon. Rent praktiskt har det med traditioner att göra. Rent estetiskt så räcker det med att titta på bilden ovan. Perfektion.

 

Nr 1 – Roland Garros 2008 (Final)

I en av alla dessa tunga finalförluster i Franska Öppna var han enligt oss som allra bäst klädd. Vi älskar ju mörkblått i alla dess former och denna gång äntrade han gruset med marinblå grund och vit krage och vita ärmslut. Soberheten och elegansen personifierad.

 

Text: Alexander Wiberg
Foto: australianopen.com, rolandgarros.com, usopen.org, wimbledon.com

Dela på Facebook
Tweeta

Fem klassiska glas för en maxad whiskyupplevelse

 |  Publicerad 2018-05-22 13:48  |  Lästid: 4 minuter

Oavsett om man är en glad sippare, amatörprovare eller professionell master blender så är glaset av yttersta vikt för att få en så givande whiskyupplevelse som möjligt.

Olika glas ger drycken olika attribut och dofter och smaker blir mer framhävda eller dämpade beroende på glasets karaktär och form. Det man vill åstadkomma när man provar whisky är en så dämpad alkoholupplevelse som möjligt när man doftar, alltför att hitta whiskyns nyanser. Chevaleresk går igenom fem klassiska whiskyglas och presenterar det nyaste tillskottet på marknaden.

 

Tumbler

Förmodligen, egentligen tvivelsutan, det vanligaste glaset per konsumerad centiliter whisky. Det är fortfarande det glas du oftast får din whisky serverad i på en restaurang eller bar. Säg då till. Påtala att det är trams. Be om något annat, ett vinglas är bättre! Tumblern är alldeles för bred upptill för att koncentrera doften och tyngden i glaset kan inge upplevelsen att whiskyn inte riktigt blir framträdande. För mycket glas, för lite sprit. Ett i det närmaste vulgärt whiskyglas.

Betyg: 1 chevalereskhatt av 5

 

Glencairn

Glencairnglaset skapades specifikt för whisky i början av 2000-talet. Precis som alla andra respektabla whiskyglas är det tulpanformat. Detta möjliggör doftkoncentrering vid toppen. Glencairnglaset är betraktat som det officiella whiskyglaset och är vackert att beskåda liksom användbart vid provningar. Dock kan det uppfattas som lite otympligt p.g.a. den svampliknande foten och det erbjuder ingen doftsensation. Vi betraktar detta som det perfekta glaset när man vill ta steget ifrån tumblern. Och det vill man ju.

Betyg: 3 chevalereskhattar av 5

 

Sherrycopitan

Det här är det glas man ser de flesta professionella inom industrin använda. Tydligen användes det ursprungligen till sherry men dess form lämpar sig mycket väl för whisky också. Det påminner om ett vinglas i miniatyr och det känns sofistikerat. Formen gör det enkelt att temperera whiskyn och vi anser att det är fin balans mellan alkohol och dofter. Andra kan tycka att det är lite för koncentrerat upptill vilket gör att alkoholen upplevs starkare. Vårt vardagsglas.

Betyg: 4.5 chevalereskhattar av 5

 

Portoglaset

Whiskyklubbarnas glas. Allt som oftast det glas som används vid större provningar därute i stugorna. Kan det ha med dess ringa vikt att göra? Eller att det tar så lite plats? Behagligt att hålla i, lätt att snurra med och fin doft. Det man kan anmärka på, eller snarare det som vi anmärker på, är att glaset är lite, lite tjockt upptill vilket gör att man kanske inte får den där sofistikerade känslan vid inmundigande. Ändock, ett utmärkt whiskyglas

Betyg: 4 av 5 chevalereskhattar

 

Norlan Whisky Glas

Här är glaset som skall revolutionera whiskyvärlden och vi medger att tanken och konstruktionen verkar spännande. Tumblerns enda fördel gentemot de andra är att den möjliggör ögonkontakt när man har glaset i munnen. Så här har ett antal pionjärer skapat två glas i ett: en tulpanform i en tumbler för att kombinera det bästa av två världar! Vacker konstruktion med en härlig effekt via sina nyskapande invärtesräfflor: rullar man whiskyn låter det som klickande vågor. Dessutom sorteras den fräna alkoholen bort mer effektivt via oxidering tack vare räfflorna. Och färgen blir dessutom mer intensiv i glaset. Kostar en slant, men vi kommer onekligen prova.

 

Bugatti Kelch

Det i vårt tycke vackraste whiskyglaset är också det mest sofistikerade så till vida att mer komplexa whiskysorter här kommer till sin rätt. Äldre sorter (oftast är äldre sorter mer komplexa än yngre) är ibland så pass subtila i doften att de behöver lite hjälp, och inget glas kommer till undsättning mer än Bugattin. Per automatik blir ju då en ung, bråkig pinne med hög alkoholhalt ganska tuff i samma glas vilket drar ner helhetsbetyget.

Betyg: 4,5 av 5 chevalereskhattar

 

Text: Alexander Wiberg
Bilder: dryckesglas.se, norlanglass.com

Dela på Facebook
Tweeta